Zapgun.me

Conan

Lennart — Sat, 31 Oct 2009 09:48:07 +0000

Har tittat på filmen 10 000 BC som inte är bra. Och om man betraktar den som historia är så fel att det knappt går att förstå. Pyramider, kavalleri, metallvapen och båtar med lantinsegel samtidigt med mamutar och sadeltandade tigra? Inte så troligt men stämningen i filmen känns igen, jag visste att jag sätt något likande. Det är ju Conan barbarens tid! När jag kollade runt hittade jag följande citat från tv-serien om Conan: ”För 12000 år sedan, i en värld fylld av fantastiska kungariken, föds Conan barbaren. Han blir en stor hjälte – fruktad av fienden och legendarisk i folkmun – vars äventyr når bortom fantasins gränser. Detta är hans mytomspunna historia.” DVS exakt 10.000 f.kr. Och i filmen ar det folk som flytt Altlantis undergång som är de onda, också något som passar Conan.

Det gör filmen lite mer begriplig och lite mer uthärdlig. Om än inte bra, det hade nog varit bättre om de bitit i det sura äpplet och köpt rättigheterna till Conan, bättre manus och enklare att sälja filmen.

Star Wars Miniatures

Lennart — Mon, 26 Oct 2009 12:47:54 +0000

Borde kanske skriva om något vettig men just nu funderar jag på SWM. Tänker spela i Stockholm nästa helg och spelade i lördags. Då, i lördags, mot General Obi-Wan Kenobi som är förbjuden i tunnringar, så farlig var han inte för min trupp, jobbig men han bet i gräset, eller rätter stenläggningen, efter en skur av hug från Kyle. Har min favorit trupp klar sedan ett tag. Den leds av General Wedge Antilles som under sig har Mara Jade, Jedi med Kyle Katarn, Jedi Battlemaste understödd av Luke Skywalker, Force Spirit plus en Galacti Scout och en Dipolmat. Det är en trupp som kan ta ut nästa alla men som har lite problem att spriad ut sig efter som de fungerar bäst i närheten av varandra. Och de är inte bra på avstånd, inte alls jämfört med hur skrämmande farliga de är i närstrid. Så jag är nöjd med den.

Men så såg jag hur Top lista för New Republic från http://www.bloomilk.com/ser ut:

1. KotOR General Wedge Antilles 9.0 (255)
2. JA Leia Skywalker, Jedi Knight 8.8 (97)
3. JA Kol Skywalker 8.8 (101)
4. LotF Kyle Katarn, Jedi Battlemaster 8.8 (189)
5. JA Grand Master Luke Skywalker 8.7 (227)
6. LotF General Dodonna 8.6 (166)
7. LotF Han Solo, Galactic Hero 8.5 (180)
8. JA Antarian Ranger 8.2 (83)
9. AE Mara Jade, Jedi 8.2 (150)
10. JA Anakin Solo 8.1 (58)
11. JA Kyle Katarn, Combat Instructor 8.0 (64)
12. IE Kyp Durron 8.0 (93)
13. LotF Luke Skywalker, Force Spirit 8.0 (82)
14. JA Yuuzhan Vong Ossus Guardian 8.0 (54)
15. JA Exceptional Jedi Apprentice 7.8 (54)
16. LotF Jagged Fel 7.8 (68)
17. LotF Shado Vao 7.8 (83)
18. JA Cade Skywalker, Padawan 7.6 (49)
19. CotF Jaina Solo 7.5 (62)
20. CotF Corran Horn 7.5 (68)
21. UH Luke Skywalker, Jedi Master 7.5 (68)
22. BH Talon Karrde 7.4 (69)
23. TFU Garm Bel Iblis 7.4 (68)
24. LotF Corellian Security Officer 7.3 (56)
25. LotF Wolf Sazen 7.2 (54)

(Förkortningen först är i vilken expantion den finns sista talet i parantes är antallet röster, talet innan snitt poäng för användbarhet jämfört med kostnad i poäng. Alla figurer till här New Republic, den nation som uppstod efter sista filmen och finns i böcker dataspel, serier med mera. Och som jag inte vet något om efter som jag inte tycker de är några bra spel, böcker serier etc. det här är ett rent spel för min del, jag bryr mig inte om bakgrunden, det är så ovanligt och skönt).

I min trupp är alltså Mara Jade som den verkligen röjer bland fienden så jag funderar på varför Mara Jade Jedi är så långt ner, för att få använder henne? Wedge är tveklöst bäst investering för pengarna, så plats ett är helt rätt, man bör inte slåss utan hans alla trevliga ledar egenskaper som halvera skyttet mot en bland annat. Leia och Kol är nya så de har fått röster på grund av det, de är bra men inte bättre än Kyle. Kyle är verkligt tuff, fruktansvärd i närstrid, med avstånds möjligheter och tar bort fiendens ledaregenskaper, med Lukes ande kan man också slösa med magin, ”the Force”. Men vem kan bygga en grupp runt Grand Master Luke Skywalker, nr 5, 115 poäng, när man vanligen använder 150? Han är super, bättre i närstrid än nästa alla andra mer av ”the Force” med mera. Men kan inte utnyttja Wedge hjälp och kan bara slå ihjäl en fiende per omgång. Dodonna är frestande men ger inte så mycket när man har en superhjältearmé, jag vill kunna gå först inte sist. Hans lilla trick är att man kan tvinga fienden att gå först och av slöja sin plan, men jag har så få figurer att det är en dum plan att vänta. Och Mara är bäst om hon får hugga först, sedan får man leva med att fienden kommer att ut manövrera en. Han Solo, Galactic Hero är bra men inte bättre än Mara. Antarian ranger är bra, väldigt bra för 12 poäng men jag saknar Galactic Scout som är ännu bättre för 13 poäng, dörrkontroll och flanksupport för 20 extra skada och -4 försvar kan i alla fall en gång få Mara att 40 i skada och sedan ha fyra enklare att träffa på en D20, kan med bara lite tur göra att hon pumpar ut 100 poäng i skada på avstånd. Anakin Solo, Kyle Katarn, Combat Instructor och Kyp Durron kunde vara kul att testa men har inte slagit mig som några som jag vill ha med i en tunnring, men någon kanske kan förkalr varför de är bra? Av de övriga är det inte så många jag är intresserad av, Luke Force Sprit undan taget, den är väldigt bra att ha med sig, även om den i sig själv inte kan göra mycket. Yuuzhan Vong Ossus Guardian har jag ännu ingen, men den skulle kunna vara intressant att testa, tror inte den kommer att få en permanent plats i truppen, lite för dyr utan att var verkligt super. Exceptional Jedi Apprentice bara om jag måste ta folk utan namn, Jagged Fel 7är inte dålig men har bara ledare egenskaper för piloter inte så bra när man inte har så många piloter.
Shado Vao, Cade Skywalker, Padawan, Jaina Solo, Corran Horn, Luke Skywalker, Jedi Master är alla bra Jedis men inte några som jag verkligen behöver, samma med Wolf Sazen. Talon Karrde och Garm Bel Iblis är intressant men mest när man spelar utan att vilja vinna till varje pris, de kan ge motståndaren lite intressanta överraskningar, om jag spelar på 200 poäng kan nog någon av dem komma med. De ger båda två förstärkningar som viktigast egenskap. Corellian Security Office är väldigt användbar men jag skulle nog bara ta med den när det finns regler som säger inga namngivna karaktärer, det finns flera namngivna som är bättre för samma poäng.

Det här får mig att fundera på några andra dödliga kombinationer, till exempel att byta Mara och diplomaten mot Han Solo, lite mindre skada men troligen under längre tid.

Så där nu ahr jag tänkt lite väl mycket på ett spel med målade plast muppar, ska nog göra något vettigare nu.

–
Copyright (c) Lennart Jansson.
Permission is granted to copy, distribute and/or modify this document
under the terms of the GNU Free Documentation License

Mitt namn är November

Lennart — Fri, 23 Oct 2009 22:09:52 +0000

Ett inlägg från nästa exakt ett år sedan som jag aldrig la ut efter som det bara är lösa tankar, men här är det:

Håller på att läsa ”My name is Red”(Benim Adım Kırmızı (2000, Mitt namn är röd) av Orhan Pamuk. Den är intressant, inte helt lätt läst, men bra. Ett slags deckare i historisk miljö men också rätt mycket annat.

För övrigt ärr det nödvändigt med november? Inte helt för min del, inget kul har hänt mig i november. December är mycket mer intressant, även förutom jul. Skulle man inte bara kunna hoppa över hela november?

Läsplattor, e-böcker och framtiden.

Lennart — Thu, 22 Oct 2009 13:06:00 +0000

Sigge Eklund, som jag inte riktigt vet vem det är, har skrivit en artikel om e-böcker och google Han försvar förlagens roll, blev inte helt förvånad att han lär vara anställd av Bonniers. Mycket lite förståelse av vad elektroniks- distribution kommer att betyda. Inte för att jag själv tänkt genom det helt men att kostnaden för ytterligare ett exemplar, distribuerat och klart, är nästan exakt noll kommer att ha betydelse det är jag säker på. Det är ingen skillnad i att göra en e-bok i ett exemplar eller hundra miljoner. Hans pris exempel verkar lite suspekt, går inget till bokhandeln? Det är också intressant vad det är som förlagen kommer att bidra med till den färdiga boken när vem som helst kan göra sin egen bok. Stavning, faktakontroll, utformning och urval? men räcker det som bidrag för att de ska kunna behålla en roll och ta över hälften av vinsten? Kanske men jag har svårt att se det så, vad jag kan tänka mig är att marknadsföring, att få uppmärksamhet kommer att vara väldigt viktig. Men många författare jag känner klagar på att förlagen inte gör mycket på det området för dem. Sänder ut lite recensionsböcker och ser till att böckerna går att beställa men inte så mycket mer. Undra om den nivån av engagemang i en nya bok kan motiveras i framtiden. Det är möjligt att det måste bli lite mer antingen eller, antingen inte något alls eller så fullt på drag. Och att göra det för en framtida Dan Brown eller J K Rowlings verka lite slöseri men företag slösar ju kraft på reklam för saker som säljer sig själv hela tiden.

Sedan är det själva idéen med en läsplatta eller vad man nu ska kalla en e-book läsare på svenska? En extra maskin som är avpassad för att läsa böcker på verkar så onödigt, när det finns telefoner som Apples Iphon eller android varianter. Jag kan inte tänka mig att bära en sak till som bara kan göra en enda sak. Frågan om vad man kan tänka sig läsa på är intressant. Själv skulle jag kunna tänka mig något i pocketbok storlek som funderar som telefon, surfbräda, musikspelar och bok. Och naturligtvis med färgskärm och ca 24 timmars batteri liv. Det kommer sanrt saker som kan var ett steg på vägen men än verkar det inte vara något vettigt på gång, får se vad Apple kommer med, det är väl troligt att det blir de som gör en fungerade tablett-läsare/dator.

De tio bästa Anime?

Lennart — Wed, 21 Oct 2009 21:29:44 +0000

2006 röstade japanska fans fram de tio bästa anime, genom tiderna:

The top 10 anime are:

1. Neon Genesis Evangelion (TV)
2. Nausicaä of the Valley of the Wind (movie)
3. Laputa: Castle in the Sky (movie)
4. Mobile Suit Gundam (TV)
5. Lupin III: The Castle of Cagliostro (movie)
6. Mushi-Shi (TV)
7. Ghost in the Shell: Stand Alone Complex (TV)
8. My Neighbor Totoro (movie)
9. Fullmetal Alchemist (TV)
10. Ghost in the Shell (movie)

Har missat två, My Neihbor Totoro, vilket jag skäms för och Mushi-Shi som jag inte hört talats om. Alla de övriga är bra, men de bästa någonsin? Neon Genesis Evangelion är ju en japansk institution, den är inte dålig men när man inte växt upp med den så är den inte världsbäst. Nausicaä of the Valley of the Wind är bra, riktig bra och kan plats på vilken top tio lista som helst, även om Hayao Miyazaki gjortmånga som är lika bra, som nr 3 Laputa: Castle in the Sky och kanske nr 8 My Neighbor Totoro, som jag inte sett men den ska vara bra som barnfilm. Tre av samma regissör känns som lite mycket och han har ju gjort ett par till som är lika bra eller bättre. Och han är också knuten till Lupin III: The Castle of Cagliostro, vilket inte är en dålig film det heller. Men däremot Mobil Sutie Gudam är han inte, mig veterligen del av. Det är en kul och intressant serie, men inte en av mina favoriter. Lupin III: The Castle of Cagliostro är kul och inte dålig, känns som en hyllning både till den franska TV-serien om Lupin, om någon mer än jag kommer ihåg den och till allas vår Tintin. Men den är inte en av mina favoriter. Mushi-Shi har jag som sagt inte sett men kan nog tänka mig leta efter bara för att kolla efter som den är med på den här listan. Ghost in the Shell är en av min favoriter, både tv-serien och filmen är riktig intressanta och verkligt bra cyberpunk, vilket är något man vanligen inte får se på TV. My Neihbor Totoro har jag ännu inte sett, till min skam. Vad jag vet är den gjord för folk som är en tiondel av min ålder, men den kan nog tänkas vara se värd i alla fall. Fullmetal Alchemist är lång, väldigt lång med många avsnitt, jag har bara sett en mindre del, de är bra och jag misstänker att de är ännu bättre om man sett hela serien. En intressant och underlig värld med en alldeles egen stämning av pulp-äventyr på 30-talet med inslag av magi och cyberpunk. Helt i min smak, bör nog se mer av den. Och så den sista, den är bra men inte så skild från tv-serien, känns som man kunde ha dem på en plats i topplistan. Det saknas en massa serier som är riktig bra, inget av CLAMP, vilket tyder på att den är fram röstad av fan-boys och inte av fan-girles. Inga vampyrserier, det finns ju några som jag tycker är bra, Blood the Last Vampire i första hand. Trinity Blood tycker jag om men har sett den för nyligt för att verkligen kunna säga om den är så bra att den passar bland mina tio-i-topp. Gungrave skulle jag däremot kunna tänka mig. Någon som har andra förslag, jag har säkert missat mängder av tv-serier och filmer?

Varför förlorade gallerna mot Caeser?

Lennart — Tue, 20 Oct 2009 10:30:31 +0000

Varför förlorade gallerna mot Ceaser? Läste en intressant artikel i History Today (september 2009) om kampen om Gallien på 50-talet, före Kristus, och varför gallerna förlorad.

Tesen är att det var för att de enade sig. Så länge de var splittrad kunde Caeser inte vinna över dem i ett enda slag. Men när Vetrcingetorix enat alla stammar gick det bra att besegra dem och inkorporera dem i det romerska riket. Romarna hade ju väldiga problem att vinna över splittrad stammar som de i Germanien och Iberien medan de med lätthet besegrad stora riken som Seleukidernas i Asien och Ptolemaiskai Egypten. Det är en mycket intressant, och kontraintuitivt , tanke. Utan att enas kan gallerna inte vinna ett konventionellt krig men genom gerillakrig kan de få Rom att förlora viljan att vinna ett okonventionellt krig. Men en fråga som artikeln inte tar upp är om det inte var bättre på långsikt att bli en del av romarriket? Trots att kriget kostade mer än en miljon människor livet eller friheten kan det ändå ha varit värre att stå utan för. I de vilda gränsområdena hade Rom sitt salvjaktsområde, mång tiotals mil bort från gränsen, där det ständigt fördes ett låg intensivt krig mellan olika stammar med mängder av folk som förslavas och säljs till Rom eller dödas under hundratals år. Så det kan på det sättet sägas vara bättre att bo inne i Romarriket än utanför, i alla fall säkrare även som ofri. Men kanske hade Gallien kunnat enas till ett stabilt rike som kunnat motstå Rom efter Caesars tid och fått en egen högkultur, vem vet?

Världskrigets start och ursprung

Lennart — Thu, 17 Sep 2009 11:51:08 +0000

När startar andra världskriget. Det är inte en enkel fråga, även om man kan tro det och delvis beror det på var man är. I Sovjet var man övertygad om den 22 juli 1941 medan USA håller på 8 december samma år. I Europa har nog sett september 1939 som straten, lite skillt vilken dag, i Polen och Tyskland 1 september medan England och Frankrike gäran tänker sig någon dag senar när de förklar krig på Tyskland. Men om man ser lite djupra så starde kriget tidigare. 1937 börjar det med ett krig mellan Japan och Kina, eller startade igen för redan 1932 hade en första omgång utkämpats i Manchuriet i norra Kina. Eller kanske 1935 när Italien börjad med sitt krig i afrikam mot Etiopien, eller spanska inbördeskriget 1936? Ju mer man tittar dest mer börjar man fundera, det finns så många startpunkter att det är svårt att välja. Kanske den vettigast är August 1914? Men då kan man dra linjerna till fransk-tyskakriget och därifrån till Napoleons och Ludvig den XIV och så vindar till Westfaliskfredens tid. De hänger alla ihop, under hela den tiden som domineras av stormakter går krigen in i varandra, varje krig bygger vidare på det föregående. Det sker en ändring, men den kommer att slå igenom under första världskriget. Kriget blir allt mer en frågan om folk mot folk och om nationer i vapen och inte längre dynastier mot dynastier och yrkesarméer. Så på ett sätt börjar andra världskriget under det pågående första världskriget, när det driver fram en radikalisera av all politik i Europa, på på höger och vänster. Det är dessa radikala nationalistiska idéer som i Tyskland bli nazism, i Italien fascism och i Sovjet stalinism. Demokratierna bara reagera men även de blir allt mer radikal och allt mer nationalistiska, till skillnad från den gammal överklass dyrkan av nationen som var stark men inte spridd bland vanligt folk. Intressant nog är krigets slut desto tydligar, det tar verkligen slut i august 1945, sedan är omfördelningskonflikt mellan stormakter över. Det är supermakternas era som börja med de två atombomberna över Japan, det finns inte längre någon plats för stormakter utan för de två blocken, inte för än efter 1989. Men det är en annan tid och en anna artikel.

Kolla gärna vidare den skotskt historiker Niall Ferguson, intressant och rätt irriterande. In för 70-års dagen av KRIGET har han skrivit en kort samman fattning av sina tankar om det: http://www.guardian.co.uk/world/2009/sep/05/second-world-war-background-causes om starten. Polska ambassadens försvar http://www.guardian.co.uk/world/2009/sep/11/poland-war-fascism

Niall är lite väl glad i att formulera sig slagkraftigt framför korrekt, känner med honom. Och om pengar på svenska, hans senaste bok är översatt, har läst den och har den i original. Intressant men lite för lite av den, vissa tankar borde fördjupas. Irriterar mig lite, Niall skriver vad jag borde kunna skriva själv om jag bara inte var så lat och feg. Ren krigshistoria är inte så kul att skriva men finas, krig och politik ihop är faktiskt intressant för alla, det styr oss på ett skrämmande sätt. Kan man tala om en start på kriget, det är en lång process som leder fram till det andra världskriget som går hur långt bak som helst men det första är en bra börajan.

Böcker inköpta på biblioteket under kulturnatten

Lennart — Sun, 13 Sep 2009 21:41:50 +0000

Gud, Pengar & Mamon / Gunnar Dahl Om kapitalismens ursprung i Italien under senmedeltiden, kan vara intressant.

Gubbsjuka / Jan Myrdal Jan är ju den store stilisten, briljant men innehållet, innehållet kan skrämma en. Får se hur det är med den här.

Det Stora nederlaget / Allan Sadström Kriget 1808-1809, egentligen borde man vara intresserad, men jag är inte mer än då där. Det känns så väldigt utkant om Sverig-Finland i början av 1800-talet. Det viktiga händer på andra ställen. det står en stank av vadmal, smuts och fattigdom om Sverige under 1800-talet. Och så ligger landet efter, 1809 är ju ett slags svenskt 1789 en generation för sent.

Teutoburger skogen / Peter S. Wells Lite gammal, den är från 2004 och mycket har hänt med utgrävningar och ting, men jag har läst den och den passar i mina samlingar.

Kanslern Axel Oxenstjerna i sin tid del 1 /Gunnar Wetterberg Den stora, verkligt stora, boken om Oxenstierna, grundläggaren av svensk byråkrati. Måste läsa när jag åter blir intresserad av 1600-talet. Det är ett mörkt och blodigt århundrade, men intressant även om man inte förstår vad de bråkar om. Och så vet jag vem jag håller på. Den rätt svenska kungen och hans polska valrik.

Rogers Rangers : kampen om Nordamerika 1755-1783 / Bertil Nelsson Vet inte vad jag ska säga, köpt den för att den är billig men jag är inte så intresserad av vad som händer i Nordamerika under 1700-talet. jag borde nog vara det, det är ju en bakgrund till supermakten, men jag finner det tråkigt med dessa inskränkta typer och deras folkmord.

Mer än tusen ord : Bilden och de historiska vetenskaprena / Red Lars M Andersson mfl. Historieteori och metod, vem kan motstå det. Det är verkligen kul att läsa och den bok som jag börjat med. Bilden som källa är något jag vill veta mer om.

Skolplanschernas Sverige : Historia, hantverk och Religion / Jens Wahlstedt Rolig, nostalgi, kommer ihåg de som fanns kvar i min småskola dem måste ha varit där femtio år eller mer ibland, några är bara från 40-talet så de var yngre.

På Röda Rummets bokbord hittade jag Samhället som teater : Estetik och politik i Tredje Riket / Ingemar Karlsson, Arne Ruth vilket är en bok jag bläddrat i men ännu inte läst, intressant teori om Tredje Rikets estetik.

Tog några lotter och fick en vinst från Statsbibliotekets Vänner. Reporter i krig : Dagboksanteckningar från andra världskriget / Vasilij Grossman Intressant med en rysk bild av kriget, ska ta och läsa den nästa gång jag känner för att veta mer om östfronten, det kan hända och snart men inte just nu.

Ja, lite nya böcker, tio elelr så på en gång. Får se vad man hinner läsa. Har ju en inte helt obetydlig hög redan med bra böcker. Måste nog snart göra mig av med dem som inte är bra. Men det känns så jobbigt.

Cesear

Lennart — Tue, 20 Jan 2009 03:07:00 +0000

Här läst på Adrian Goldsworthy s biografi om Caesar från 2006. De tog ett tag att läsa. Det är en tjock bok, det är en tung bok men jag tycker också det är en bra bok. Den gav känslan att vara skriven av någon som vet vad han talar om. Han försöker begränsa sig till de verkliga källorna, de antika texterna arkeologin och vad som finns kvar. Så mycket av det man tror sig vet om Caesar är myter, och ändå på samma gång är han en av de få människor från antiken som vi vet mycket om. Den sena republikens Rom, vilket ställe en plats där allt verkar möjligt för den djärve. Allt tal om gammla traditioner som måste följas är bara nys, allt flyter alla regler går att ändra bara man har kontakter och kontanter. Marius och Sullas diktatur, bokstavliga sådan efter som de valts till diktator enligt alla regler, men ändå på sina legionärers spjutspetsar. Deras mycket olika regeringar ändra ändå allt ingen kan längre känna sig säker på makt och rikedom i Rom, allt är möjligt att förlora och vinna, allt från livet till allmakt. Adrian ger en verkligen bakgrunden till Caesars liv, den rätt begränsade krets som han kommer från och de personliga band han har till de andra aktörerna. Och den fara han levde i som tonåring född in i fel parti under Sullas blodsvälde. Han var en opportunist som verkligen vill bli den främsta av senatorer men knappast envåldshärskare. Enkelt uttryckt så var envåldsmakten ett resultat av hans misslyckande inte av hans seger. En seger inom systemet hade varit bättre men han vägrade låta sig besegras. Så när han inte kunde vinna enligt, de flytande och korrupta, reglerna bröt han sig helt enkelt ut ur spelet och tog makten med våld. Han var som sagt inte först, det som skilde honom var hans nåd och effektivitet. Och han blev lika hata för båda. Att benåda och förlåta sina fiender var på sätt och viss en ultimat förolämpning, ”ni är inte värdiga mitt har”. Och att göra systemet effektivt och gynna den stora massa av väljarna fick de bästa, det vill säga de rikaste och mäktigast, att frukta för något slags jämlikhet med folket. Ibland funderar jag på likheter med Obama. Skillnaderna är tydliga men båda utmanar det bästas styre och är folktalare och författare av rang. Och båda har stora skulder och svåra strukturer att rätta till samtidigt som de måste föra krig och hålla rätt på en ekonomisk stormakt som de är beroende av. Det går inte att dra det så långt men är kul att tänka sig Bush den yngre som en modern Cato den yngre. Cato hade nog ännu sämre väljarstöd än Bush att han lyckades bli val till olika poster handlade mer om kontakter och pengar. Kanske inte så skilt som jag först tyckte? Båda hävdar gamla goda värden, även om det är olika, footboll och gladiatorspel är inte exakt samma sak, så är det frågan om att värna det äkta, nationens vekliga grund. Och Kinas ledning är inte lika charmerande som Cleopatra men båda är beroende av goda förbindelser med världens starkaste militär makt. Och att låna ut pengar är ett sätt att binda folk till sig som båda känner till. Men strukturerna är mycket starkare och fastare i USA än i Rom och Secret Servics är nog bättre än Caesars spanska livtrupper, som till och med hemförlovats innan mordet. Så man kan hoppas på ett mindre blodigt slut på den nu tida historien? För övrigt verka det ha kommit en ny bok förra året, Julius Caesar by Philip Freeman ”In my forthcoming biography, however, I strive neither to praise Caesar overmuch or bury him among the tyrants of history. Caesar was a complex man of incredible courage, ambition, honor, and vanity, as well as one of the greatest generals the world has ever known. But he was also a master politician, priest, lawyer, and poet, who among his many lesser-known accomplishments gave us the calendar we still use today.

Julius Caesar will follow the Roman leader from his childhood in the slums of Rome to his military victories throughout the Roman world and murder on the Ides of March. We will meet a host of characters who shaped his life, from his mother Aurelia to Marius, Sulla, Pompey, Cicero, and Cleopatra. Along the way we will explore the life and times of the late Roman Republic, from the slave rebellion of Spartacus and the luxurious world of Ptolemaic Egypt to Roman gladiators and chariot races.” Låter intressant men vet inte mer om den, någon som hört något?

Tolkien

Lennart — Sun, 18 Jan 2009 20:33:00 +0000

För ett tag sedan blev jag klar med boken ”The Road to Middle-Earth” av Tom Shippey. Det är en delvis filologis studie av Tolkiens verk. Dels ser han Tolkiens verksamhet som en fortsättning av Jacob Grimm och den tyska språkhistoikernas arbeten. Men också som en av det ”traumatized authors”. De anglo-saxiska författare som försöker bearbeta 1900-talets trauma i olika fantasy fomer andra är Orwell, Vonnegut, Golding och A A Milne. När man får det påpekat för en så kan man se likheterna, den underliggande känslan hos folk som varit mycket nära döden. Känns riktig med att se Fantasy och fantastiska berättelser som ett sätt att bearbeta detta. Boken innehåller en massa mer och är riktig intressant att läsa, jag tycker jag har fått en hel del nytt att tänka på när det gäller profesor Tolkien. Hur viktig språkforsningen och ordsbetydels plus historia var för honom och hur mycket han hatade modern litteraturvetenskap. Men samtidigt hur modern han i själva verket var. Bara en sådan sak som att makt korruperar, att ringen driver en till ondska genom sin matk. Detta är ett modernt sett att se, det medeltida hade varit att ringen avslöjar ens inneboende ondska, man är antingen ond eller god men när man får makt avslöjas ens sanna natur som man kan hålla dold men inte förändra. Det är mer i den att tänka på så jag tycker den som kan få tag på den nya upplagan från 2003 bör läsa den, och som extra belöning få reda på vad Tolkien tykte om filmmanus och vad författaren tycker om filmerna.

Han nämner två till som ”traumatized authors vilka jag personligen är jag lite fundersama på, T.H. White och LeGuin. De passar inte in, de övriga är veterner från första halvans krig men White undvek andrvärldskriget genom att flytta till Irland och Leguin som fyller 80 först i oktober i år är för ung.