Varför förlorade gallerna mot Ceaser? Läste en intressant artikel i History Today (september 2009) om kampen om Gallien på 50-talet, före Kristus, och varför gallerna förlorad.
Tesen är att det var för att de enade sig. Så länge de var splittrad kunde Caeser inte vinna över dem i ett enda slag. Men när Vetrcingetorix enat alla stammar gick det bra att besegra dem och inkorporera dem i det romerska riket. Romarna hade ju väldiga problem att vinna över splittrad stammar som de i Germanien och Iberien medan de med lätthet besegrad stora riken som Seleukidernas i Asien och Ptolemaiskai Egypten. Det är en mycket intressant, och kontraintuitivt , tanke. Utan att enas kan gallerna inte vinna ett konventionellt krig men genom gerillakrig kan de få Rom att förlora viljan att vinna ett okonventionellt krig. Men en fråga som artikeln inte tar upp är om det inte var bättre på långsikt att bli en del av romarriket? Trots att kriget kostade mer än en miljon människor livet eller friheten kan det ändå ha varit värre att stå utan för. I de vilda gränsområdena hade Rom sitt salvjaktsområde, mång tiotals mil bort från gränsen, där det ständigt fördes ett låg intensivt krig mellan olika stammar med mängder av folk som förslavas och säljs till Rom eller dödas under hundratals år. Så det kan på det sättet sägas vara bättre att bo inne i Romarriket än utanför, i alla fall säkrare även som ofri. Men kanske hade Gallien kunnat enas till ett stabilt rike som kunnat motstå Rom efter Caesars tid och fått en egen högkultur, vem vet?